Kapitlet handlade om att Bruno berättade för Shmuel att han skulle flytta tillbaka till Berlin. Han väntade i två dagar på Shmuel vid stängslet, men han kom inte. På den tredje dagen kom han. Shmuel berättade då att hans pappa var försvunnen. Han var väldigt ledsen för det och när Bruno berättade om flytten blev han ännu sorgsnare. Bruno var ledsen för att de aldrig hade fått leka tillsammans. De kom då på att nästa dag skulle de mötas och Bruno skulle smita över till andra sidan stängslet. Shmuel skulle ta med en randig pyjamas, som Bruno skulle ha, och de skulle kunna leka och samtidigt leta efter Shmuels pappa. Båda blev väldigt upprymda utav sin plan. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer.
Bruno är väldigt naiv när det gäller det mesta. Shmuel berättar många gånger om hur mycket han ogillar alla soldater och hur fruktansvärt det är på andra sidan stängslet. Bruno kan inte riktigt förstå vad han menar och tänker inte så mycket på vad Shmuel säger. Men anledningen till hanns naivitet är ju att han aldrig har blivit utsatt för den ondska Shmuel berättar om. Bruno har levt ett liv i lyx där de största problemen är "ett hopplöst fall till syster" eller att behöva bo i ett trevåningshus när man är van vid ett femvångingshus. När han kommer över till andra sidan stängslet kommer han nog förstå hur hemsk världen kan vara.
Ja, visst skildrar boken väl hur svårt det är att se verkligheten utifrån annat än sin egen begränsade erfarenhet.
SvaraRaderaVilken känsla fick du inför deras fantastiska plan?