Kap 9-10

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder

Det viktiga som hände i kapitlet var att Bruno och Gretel fick en lärare som om hem till dem som hette Herr Liszt.

Herr Liszt slog inte sina elever. Han ville bara lära ut sådant han tyckte var intressant som historia och geografi. Sagor och litteratur tycker han är onödigt om det inte är sanna historier. Han tycker att Tyskland är det bästa landet och verkar vara nazist. 

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno bestämde sig för att gå till stängslet där han hade sätt människorna i pyjamas. Då träffar han Shmuel som sitter ensam på andra sidan av det. Först tittar Bruno på honom och tycker att han ser underlig ut med sin gråa hy och bruna stora ögon. Men sen börjar de prata och de upptäcke att de är födda på exakt samma dag. Bruno blir då väldigt glad för han känner att han har någonting gemensamt med Shmuel. De ställer frågor till varandra och Shmuel berättar att han kommer från Polen och att Auswitchz ligger där. Bruno berättar om Berlin och säger att det är det är jättebra medan Shmuel berättar om sin hemstad och säger att den är jättebra. De tycker att deras land är det bästa och när Bruno säger att Tyskland är överlägset alla andra länder, för att hans pappa hade sagt det, kände han att det lät fel att säga så. 

Bruno frågar Shmuel varför alla människor är bakom stängslet och där slutade kapitlet. Jag tror att Shmuel kommer svara att han inte riktigt vet men att de bara ska bo här tillfälligt för de ska undersökas. Att efter man har duschats får man åka hem igen. 

Brev till farmor

Bruno XXXX

XXXXXXX

Auschwitz

Kära Bruno 

Jag blev så glad när jag såg att du hade skrivit till mig, men dock så sorgsen när jag såg vad som stod i brevet. Jag kan väl förstå att du inte trivs i Auschwitz, det är ingen plats för en nioårig pojke eller någon annan för den delen. Det är så tomt här i Berlin utan er. Att du skickade brev var en sådan lättnad för mig. Men det är nog ändå bäst att hålla er på landsbygden. Du förstår att det är ett krig på väg. Alla är nervösa och det är samma stämning som sist när kriget kom. Jag tror tyvärr inte att jag och farfar kommer till er vid jul, men jag hoppas att vi ska samlas som en familj inom en snar framtid. 

Sist vi sågs var jag väldigt upprörd och det blir jag än idag när jag tänker på julafton. Jag kan inte säga att jag ångrar mitt uppförande, även om det vore rätt. Nej jag är mycket besviken på din far. Han tror att han valde rätt som flyttade och tackade ja till det så ”ädla” arbetet. Du ska veta att jag tycker det arbetet är långt ifrån ädelt. Jag ska inte säga mera nu och tynga ner dig med en massa förvirrande ord.  

Bruno jag skulle nog helst se att du inte berättade för någon om detta brev.

Var rädd om dig nu och försök att hålla modet uppe.  

Med hjärtliga hälsningar / Farmor

Pojken i randig pyjamas

Mitt intryck av boken såhär långt är att det är en bra och spännande bok. Den handlar om pojken Bruno som flyttar från det stora vackra huset i Berlin till landet, för att pappan hade fått ett nytt viktigt. Det verkar som att pappan är en högt uppsatt nazist och är någon sorts chef för något viktigt. Författaren skriver saker så att man kan förstå mera vad det handlar om än vad Bruno själv gör för han ser allt med ett barns ögon. 

Han är en statsmänniska och är van vid mycket folk, bullret från staden och ett överflöd med vänner att leka med och han är inte van vid landsbygdens tystnad och ensamhet. 

Brunos mamma verkar inte heller vilja flytta men hon har ingenting att säga till mot hans pappa. Det är nog svårt för henne när Bruno frågar en massa frågor som hon inte vill svara på men hon vill nog ändå berätta sanningen för honom så mycket som möjligt.

Precis i slutet av kapitlet tittar han ut genom fönstret och ser någonting som gör honom rädd och osäker. Jag tror det är ett koncentrationsläger som han ser. Kanske ser han sjuka, undernärda människor inom stängsel.

Hur mamma tog åt sig äran för någonting hon inte gjort  

     

Insisterade: Det är när man vill förstärka vad man vill. Man kan säga att man insisterar på att någon t.ex. ska spela fotboll och då tycker man att personen ska spela fotboll. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mera...

Envisas

Hävda

Elegant: Elegant är ett adjektiv. När man är elegant går man stolt, man rör sig smidigt, man har lite finare lyxigare kläder. Om man är elegant har man vackra kläder som inte är för mycket. Om man kommer ur en knepig situation på ett bra sätt så säger kan man säga att man klarade sig elegant ur situationen. Man är inte slampig eller på något sätt ovårdad.

Vacker

Smidig

Stilren

Sofistikerad

Hätsk: Det är när man är trotsig. Man är då irriterad och arg och rebellisk. Man kan också vara arg eller irriterad på någonting och visar det på ett tydligt sätt.

Upprörd

Rebellisk

Trotsig

Upprörd

Ymnigt: Ymnigt är när det är mycket av något. När det blöder ymnigt blöder det mycket. 

Mycket

Rikligt

Kapitlet med fem meningar...

• Bruno började bli rastlös.
• Bruno byggde en gunga.
• Gretel flirtade med Löjtnant Kotler. 
• Bruno ramlade av gungan och slog sig.
• Pavel hjälpte Bruno att plåstra om sig.

Löjtnant Kotler

Löjtnant Kotler jobbar under Brunos pappa. Jag vet inte riktigt vad han har för uppgift. Han vill visa alla hur mycket makt och styrka han har. Egentligen är han inte mer än en tonåring men han tror att han är mer erfaren och vuxen än han är. Han är blond, snygg och blåögd, helt enkelt Hitlers idealmänniska. Bruno tycker att det är något obehagligt med honom som han inte riktigt kan sätta ord på. Men Gretel är lite förtjust i honom och ser väldigt mycket upp till allt han gör.

Pavel

Pavel är uppassare till Brunos familj. Han är väldigt tyst och försiktig för att ingen ska lägga märket till honom. När Bruno slår sig och Pavel hjälper honom berättar han att han en gång i tiden var läkare. Bruno förstår inte varför han inte jobbade på ett sjukhus istället. Jag tror att Pavel är jude och inte har någon rätt till att vara något mer än uppassare. Kanske gäller det för honom att jobba i Brunos familj eller gaskammaren. Löjtnant Kotler var väldigt otrevligt mot Pavel och ville gärna visa att han bara var skräp. Det lät som att Pavel verkligen hade älskat sitt jobb och det hade varit som hans livsuppgift. När man tog ifrån honom jobbet tog man ifrån honom hans liv. Antagligen har nära och kära också tagits bort, och kanske haft lika mycket tur att få jobba hos någon.

Hur mamma tog åt sig äran för något som hon inte gjort

Det var den sista meningen där mamma sa till Pavel att hon skulle sa att dom skulle säga att det var hon som plåstrat om Bruno som gjorde det hela tydligt. Antagligen får inte Pavel prata med familjen på något sätt och mamma visste att det skulle gå dåligt för honom om t.ex. Brunos pappa fick reda på det. Bruno tyckte att mamma var väldigt självisk som tog åt sig äran men i själva verket var det av ren osjälviskhet som hon gjorde det.

TESTING TESTING

Det första lilla testinlägget.