Reflektion film-boken

Filmens inledning och slut
Filmen börjar inte som boken. I boen börjar det med att Maria rotar bland Brunos saker och att familjen förbereder sig för att flytta. Medan i filmen börjar det med att Bruno leker med sina vänner. När han sedan kommer hem förbereder de familjen sig för fest. Men i boken har festen redan varit och Bruno blickar tillbaka till den. Jag tycker inte att det var nödvändigt att ändra början på det sättet, det höjer ju inte direkt spänningen. Kanske regissören tänkte att det skulle bli för snurrigt för tittaren om det skulle vara en massa tillbakablickar hela tiden.
Boken slutar med att Bruno följer Shmuel med in i lägret och förs till en  gaskammare där de gasas ihjäl. Brunos pappa förstår inte vad som hänt ett år senare när han går runt stängslet. Mamma och Gretel flyttar tillbaka till Berlin och mamma hoppas fortfarande på att Bruno bara har rymt. Men i filmen är det helt annorlunda för att öka spänningen. Det är samma med att Bruno dör men pappa, mamma och Gretel förstår vad som är på väg att hända och springer för att stoppa det, men de kommer försent och Bruno dör. Mamma sätter sig utanför stängslet och skriker medan Gretel försöker trösta henne. Jag tycker att det blir lite löjligt med filmens slut. Det måste ju till extra spänning i filmen men jag tycker att det blir för överdrivet med att hela Brunos familj förstår att han kommer dö.
De olika personerna i filmen
Bruno: I filmen är han Brunhårig och blåögd. Man får en känsla av att han är väldigt smart och nyfiken. Man får inte samma relation till filmen som i boken. Eftersom att hela boken är utifrån Brunos ögon så får man dela alla hans känslor, vilket man inte får göra i filmen. Han förstår mycket mer i filmen och är inte lika naiv som i boken. Det känns fel att han förstår så mycket, det förstör mycket av den bilden jag har fått utav honom.
Gretel: I filmen är hon inte med så mycket och det känns inte som att Bruno tänker på henne så mycket. När Bruno är ledsen är hon den som tröstar honom. Hon är förtjust i Löjtnant Kotler. I boken bråkar Bruno och Gretel väldigt mycket och Bruno tänker på henne som det hopplösa fallet. Efter en tid in i filmen slänger Gretel alla sina dockor för att sätta upp nazist affischer och börjar sätta upp sitt hår i två flätor, för att lägga barnsligheterna bakom sig. Jag tror hon gör alla dessa saker för att Kotler ska se henne som vuxen och att han ska gilla henne på samma sätt som hon gillar honom.
Pappa: Jag tycker att den bilden jag fick av pappan i boken stämmer ganska väl med den uppfattningen jag fick utav honom i filmen. Han är omtänksam mot sin familj. Men är grym mot judarna.
Mamma: Mamma är väldigt olik i filmen som i boken. Hon märks mera i filmen och man får veta mera vad hon känner. I filmen är hon väldigt emot det som händer i Auschwitz och gör öppet uppror mot pappan. I boken är det mera farmodern som har hennes roll. Man märker också mycket mer att hon mår dåligt i filmen. Hon mår dåligt i Auschwitz och blir nästan deprimerad, och börjar dricka en massa.
Farmor: Jag känner inte att hon beskrivs mycket i filmen och jag kommer knappt ihåg henne. I boken får man den uppfattningen som att hon är en varm, karismatisk och livfull farmor. I filmen är hon bara en överklass tant i en vacker klänning. Hon dör i slutet av en bombattack i Berlin.
Maria: I filmen är hon en ung hushållerska. Hon pratar lite med Bruno ibland, men dom har ingen speciell relation. När vi läste boken fick jag en bild av henne som en kvinna i 40:års åldern som visste vad hon skulle göra och inte göra. Jag fick känslan i boken som om alla i familjen var hela tiden försiktiga med vad de gjorde och sa, vilket de inte var i filmen.
Pavel: Han framstod som en haltande gubbe. När Bruno slog sig lindade han om såret. I filmen började de då prata och Pavel berättade att han var doktor och att han trodde att Bruno en dag skulle bli upptäckare. Han pratade mer med Bruno och man kände inte samma känsla av rädsla för att säga någonting farligt till honom som i boken. Det känns som att i filmen fick Bruno och Pavel någon speciell kontakt.
Löjtnant Kotler: I filmen tycker jag faktiskt att han inte framstod som så skräckinjagande och otrevlig mot Bruno beskriver honom i boken.

Planering till det sista äventyret

Kapitlet handlade om att Bruno berättade för Shmuel att han skulle flytta tillbaka till Berlin. Han väntade i två dagar på Shmuel vid stängslet, men han kom inte. På den tredje dagen kom han. Shmuel berättade då att hans pappa var försvunnen. Han var väldigt ledsen för det och när Bruno berättade om flytten blev han ännu sorgsnare. Bruno var ledsen för att de aldrig hade fått leka tillsammans. De kom då på att nästa dag skulle de mötas och Bruno skulle smita över till andra sidan stängslet. Shmuel skulle ta med en randig pyjamas, som Bruno skulle ha, och de skulle kunna leka och samtidigt leta efter Shmuels pappa. Båda blev väldigt upprymda utav sin plan. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Bruno är väldigt naiv när det gäller det mesta. Shmuel berättar många gånger om hur mycket han ogillar alla soldater och hur fruktansvärt det är på andra sidan stängslet. Bruno kan inte riktigt förstå vad han menar och tänker inte så mycket på vad Shmuel säger. Men anledningen till hanns naivitet är ju att han aldrig har blivit utsatt för den ondska Shmuel berättar om. Bruno har levt ett liv i lyx där de största problemen är "ett hopplöst fall till syster" eller att behöva bo i ett trevåningshus när man är van vid ett femvångingshus. När han kommer över till andra sidan stängslet kommer han nog förstå hur hemsk världen kan vara.

Mamma får som hon vill

Detta kapitlet handlade om att pappa bestämde sig för att Bruno, mamma och Gretel ska flytta tillbaka till Berlin. Pappa tog in Gretel och Bruno för att fråga dem om deras åsikter om att bo i Auschwitz.
Löjtnant Kotler hade flyttat iväg av någon anledning som Bruno inte vet.

Jag tror att det är någonting mellan Brunos mamma och löjtnant, kanske någon kärleksaffär. Det verkar också som att Brunos mamma har fått reda på någonting hemskt om stället de bor på och jag tror att det kan vara Kotler som har berättat det för henne. Hon har också börjat dricka för mycket, kanske för att hon börjar bli deprimerad utav att bo i Auschwitz. Pappa ser nog detta och förstår att hans familj mår inte bra utav att bo där. Den sista tanken som Bruno får i kapitlet är att det kommer bli svårt att berätta för Shmuel. Det är så sorgligt för de kommer aldrig få träffa varandra igen om Bruno flyttar. Jag känner på mig att något hemskt kommer hinna hända som en final i slutet av boken.

Bruno tar till en nödlögn

Bruno tycker att det är orättvist att han behöver tränga ihop sig i ett trevåningshus med sin familj men så kommer han på att Shmuel hade bott med elva personer i ett rum. Han tyckte också att det var orättvist att alla på andra sidan stängslet fick gå i pyjamas för han tyckte om pyjamas och inte gillade att gå runt i sina trånga rena kläder. 

Gretel och Bruno börjar prata med varandra. De pratar faktiskt civiliserat för igen av dem har något att göra. Egenteligen tror jag att de bryr sig om varandra fast de inte vill erkänna det, de är ju syskon trots allt. När de båda är uttråkade så är det lite roligt att prta med varandra i alla fall. Jag tror att Gretel också tycker att det är lika tråkigt som Bruno att flytta, hon har ju också mist sina tre bästa kompisar och fick tränga ihop sig i ett trevåningshus i stället för ett femvånings.

Något han inte skulle ha gjort

Titeln syftar nog på att Bruno själv inte tycker att han skulle ha förnekat att han var vän med Shmuel. Men jag tror att författaren menar att Bruno inte skulle ha pratat med eller gett Shmuel mat. Jag tror att det Bruno skulle ha gjort var att inte alls prata med honom för att ingen skulle se att de umgicks. 

Det var första gången de någonsin rört vid varandra..

Det kändes som att pojkarnas band till varandra stärktes när de rörde vid varandra. Jag ser mig Bruno ta om Shmuels svaga kalla hand och trycka den. Den ända närkontakt Shmuel har fått på sista tiden är slag och sparkar och jag tror att han längtar så efter att bara få röra vid en vän och gråta ut. Det kändes så ledsamt och ensamt när man läste det. Det kändes så orättvist att pojkarna aldrig skulle få leka och skratta tillsammans. Jag tycker att det är ett jättebra slut på kapitlet. När man läser det känner man att något kommer att förändras och att man vill veta vad som ska hända. 

Kap 9-10

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder

Det viktiga som hände i kapitlet var att Bruno och Gretel fick en lärare som om hem till dem som hette Herr Liszt.

Herr Liszt slog inte sina elever. Han ville bara lära ut sådant han tyckte var intressant som historia och geografi. Sagor och litteratur tycker han är onödigt om det inte är sanna historier. Han tycker att Tyskland är det bästa landet och verkar vara nazist. 

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno bestämde sig för att gå till stängslet där han hade sätt människorna i pyjamas. Då träffar han Shmuel som sitter ensam på andra sidan av det. Först tittar Bruno på honom och tycker att han ser underlig ut med sin gråa hy och bruna stora ögon. Men sen börjar de prata och de upptäcke att de är födda på exakt samma dag. Bruno blir då väldigt glad för han känner att han har någonting gemensamt med Shmuel. De ställer frågor till varandra och Shmuel berättar att han kommer från Polen och att Auswitchz ligger där. Bruno berättar om Berlin och säger att det är det är jättebra medan Shmuel berättar om sin hemstad och säger att den är jättebra. De tycker att deras land är det bästa och när Bruno säger att Tyskland är överlägset alla andra länder, för att hans pappa hade sagt det, kände han att det lät fel att säga så. 

Bruno frågar Shmuel varför alla människor är bakom stängslet och där slutade kapitlet. Jag tror att Shmuel kommer svara att han inte riktigt vet men att de bara ska bo här tillfälligt för de ska undersökas. Att efter man har duschats får man åka hem igen. 

Brev till farmor

Bruno XXXX

XXXXXXX

Auschwitz

Kära Bruno 

Jag blev så glad när jag såg att du hade skrivit till mig, men dock så sorgsen när jag såg vad som stod i brevet. Jag kan väl förstå att du inte trivs i Auschwitz, det är ingen plats för en nioårig pojke eller någon annan för den delen. Det är så tomt här i Berlin utan er. Att du skickade brev var en sådan lättnad för mig. Men det är nog ändå bäst att hålla er på landsbygden. Du förstår att det är ett krig på väg. Alla är nervösa och det är samma stämning som sist när kriget kom. Jag tror tyvärr inte att jag och farfar kommer till er vid jul, men jag hoppas att vi ska samlas som en familj inom en snar framtid. 

Sist vi sågs var jag väldigt upprörd och det blir jag än idag när jag tänker på julafton. Jag kan inte säga att jag ångrar mitt uppförande, även om det vore rätt. Nej jag är mycket besviken på din far. Han tror att han valde rätt som flyttade och tackade ja till det så ”ädla” arbetet. Du ska veta att jag tycker det arbetet är långt ifrån ädelt. Jag ska inte säga mera nu och tynga ner dig med en massa förvirrande ord.  

Bruno jag skulle nog helst se att du inte berättade för någon om detta brev.

Var rädd om dig nu och försök att hålla modet uppe.  

Med hjärtliga hälsningar / Farmor

Pojken i randig pyjamas

Mitt intryck av boken såhär långt är att det är en bra och spännande bok. Den handlar om pojken Bruno som flyttar från det stora vackra huset i Berlin till landet, för att pappan hade fått ett nytt viktigt. Det verkar som att pappan är en högt uppsatt nazist och är någon sorts chef för något viktigt. Författaren skriver saker så att man kan förstå mera vad det handlar om än vad Bruno själv gör för han ser allt med ett barns ögon. 

Han är en statsmänniska och är van vid mycket folk, bullret från staden och ett överflöd med vänner att leka med och han är inte van vid landsbygdens tystnad och ensamhet. 

Brunos mamma verkar inte heller vilja flytta men hon har ingenting att säga till mot hans pappa. Det är nog svårt för henne när Bruno frågar en massa frågor som hon inte vill svara på men hon vill nog ändå berätta sanningen för honom så mycket som möjligt.

Precis i slutet av kapitlet tittar han ut genom fönstret och ser någonting som gör honom rädd och osäker. Jag tror det är ett koncentrationsläger som han ser. Kanske ser han sjuka, undernärda människor inom stängsel.

Hur mamma tog åt sig äran för någonting hon inte gjort  

     

Insisterade: Det är när man vill förstärka vad man vill. Man kan säga att man insisterar på att någon t.ex. ska spela fotboll och då tycker man att personen ska spela fotboll. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mera...

Envisas

Hävda

Elegant: Elegant är ett adjektiv. När man är elegant går man stolt, man rör sig smidigt, man har lite finare lyxigare kläder. Om man är elegant har man vackra kläder som inte är för mycket. Om man kommer ur en knepig situation på ett bra sätt så säger kan man säga att man klarade sig elegant ur situationen. Man är inte slampig eller på något sätt ovårdad.

Vacker

Smidig

Stilren

Sofistikerad

Hätsk: Det är när man är trotsig. Man är då irriterad och arg och rebellisk. Man kan också vara arg eller irriterad på någonting och visar det på ett tydligt sätt.

Upprörd

Rebellisk

Trotsig

Upprörd

Ymnigt: Ymnigt är när det är mycket av något. När det blöder ymnigt blöder det mycket. 

Mycket

Rikligt

Kapitlet med fem meningar...

• Bruno började bli rastlös.
• Bruno byggde en gunga.
• Gretel flirtade med Löjtnant Kotler. 
• Bruno ramlade av gungan och slog sig.
• Pavel hjälpte Bruno att plåstra om sig.

Löjtnant Kotler

Löjtnant Kotler jobbar under Brunos pappa. Jag vet inte riktigt vad han har för uppgift. Han vill visa alla hur mycket makt och styrka han har. Egentligen är han inte mer än en tonåring men han tror att han är mer erfaren och vuxen än han är. Han är blond, snygg och blåögd, helt enkelt Hitlers idealmänniska. Bruno tycker att det är något obehagligt med honom som han inte riktigt kan sätta ord på. Men Gretel är lite förtjust i honom och ser väldigt mycket upp till allt han gör.

Pavel

Pavel är uppassare till Brunos familj. Han är väldigt tyst och försiktig för att ingen ska lägga märket till honom. När Bruno slår sig och Pavel hjälper honom berättar han att han en gång i tiden var läkare. Bruno förstår inte varför han inte jobbade på ett sjukhus istället. Jag tror att Pavel är jude och inte har någon rätt till att vara något mer än uppassare. Kanske gäller det för honom att jobba i Brunos familj eller gaskammaren. Löjtnant Kotler var väldigt otrevligt mot Pavel och ville gärna visa att han bara var skräp. Det lät som att Pavel verkligen hade älskat sitt jobb och det hade varit som hans livsuppgift. När man tog ifrån honom jobbet tog man ifrån honom hans liv. Antagligen har nära och kära också tagits bort, och kanske haft lika mycket tur att få jobba hos någon.

Hur mamma tog åt sig äran för något som hon inte gjort

Det var den sista meningen där mamma sa till Pavel att hon skulle sa att dom skulle säga att det var hon som plåstrat om Bruno som gjorde det hela tydligt. Antagligen får inte Pavel prata med familjen på något sätt och mamma visste att det skulle gå dåligt för honom om t.ex. Brunos pappa fick reda på det. Bruno tyckte att mamma var väldigt självisk som tog åt sig äran men i själva verket var det av ren osjälviskhet som hon gjorde det.